Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

5 ny

David Wästerfors

Professor

5 ny

Berättelser om mutor : Det korruptas betydelse bland svenska affärsmän i Öst- och Centraleuropa

Författare

  • David Wästerfors

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Vad innebär det att muta någon? Vad är egentligen en muta? Denna studie har motiverats av sådana frågor. Det centrala argumentet är att mutor och korruption inte enbart tillhör ett samhälles juridiska sfär utan även dess sociala och moraliska. Om ett agerande ska anses korrupt eller hederligt, klandervärt eller klanderfritt (eller någonting däremellan) avgörs inte enbart utifrån ett samhälles lagtexter. Det avgörs också utifrån människors vardagliga sätt att berätta och moralisera. Våra symboliska avgränsningar av det korrupta bidrar till att definiera våra handlingars karaktär – som kriminella eller kulturella, skadliga eller bagatellartade, obefogade eller legitima. På samma sätt kan även ens egen karaktär definieras. Förekomsten av ”ljusskygga metoder” framhäver olika sidor hos den som förhåller sig till dem – ens irritation och förbittring, ens moraliska argumentation, ens sinne för taktik eller alternativ. Det korrupta är något man aktivt definierar och något man speglar sig i.



Det empiriska materialet består av 36 transkriberade intervjuer med svenskar (och några svensk-polacker) som arbetar på olika ställen i Öst- och Centraleuropa, oftast Polen eller Tjeckien. Nedan kallas de ”företagare” eller ”affärsmän”.



I början av avhandlingen berättar jag om studiens teoretiska och analytiska utgångspunkter samt tidigare forskning om mutor och korruption. Med hjälp av Larry Wolffs bok ”Inventing Eastern Europe” sätter jag också in de intervjuades berättelser i ett vidare sammanhang. Deras skildringar kan tolkas i termer av etablerade föreställningar om Östeuropa, ursprungligen grundlagda under upplysningstiden; man både använder och invänder mot bilden av ”Öst”.



I det som följer gör jag en sammanfattning av min berättelseanalys. När företagarna berättar om andras mutor står mutorna i regel för något avvikande eller störande. Andras mutor – eller korruption i allmänhet – betecknas som ett irritationsmoment som både kan förklara olika slags avvikelser och bli avslöjade på grund av dessa avvikelser. Det kan handla om avvikelser från förväntade affärer eller uppgörelser, avvikelser från ett förväntat agerande eller händelseförlopp eller avvikelser från förmodat normala sätt att uppträda.



Företagarna kan alltså använda ”mutor” för att tolka olika händelser i sin omgivning eller sitt arbete. Mutorna urskiljs då indirekt. Berättaren pekar ut vändningar eller indicier som gör att han anser sig kunna sluta sig till att de förekommit: en säker affär går en ur händerna, en samarbetspart uppträder på ett ”fastlåst” och bundet sätt, en fifflande typ avslöjas. På så sätt sammanförs en ”dramatisk” eller ”händelsemässig” avvikelse med en moralisk – det ena tas som tecken på det andra. Att identifiera andras mutor blir detsamma som att i betraktandet av ett specifikt drama klandra andra eller andras sätt att uppträda – att artikulera ett missnöje.



Detta missnöje består inte enbart i att företagarna kan anse sig bli undanträngda av mindre nogräknade konkurrenter, det består också i att de inte anser sig kunna bemöta det. Det företagarna ser som problematiskt med andras mutor skulle kunna sammanfattas i formeln ”andra tränger undan oss – och vi kan inget göra”. Aktörers användning av beteckningen mutor kan därigenom – i enlighet med Vincenzo Ruggieros förslag – tolkas som ett resultat av ”resentment”, det vill säga förbittring eller förtrytelse. En misstanke, aning eller anklagelse om korruption kan betraktas som en omgestaltning av en negativt tolkad ”åsidosatthet”, förknippad med utsiktslöshet eller resignation. Samtidigt som företagarnas berättelser om andras mutor ger prov på irritation kan de också ge prov på ett slags outtalad avund; andra kan använda genvägar som inte alltid är åtkomliga för en själv. ”Resentment” kan emellertid också antydas i en konkurrens med mutor; andra kan anses vara skickligare i rollen som mutgivare.



Till skildringarna av andras mutor hör även återgivna rykten. Genom att berätta vad man hör talas om eller vad som sägs kan företagarna ange ett synsätt: ”jag är inte blåögd, jag är kapabel att genomskåda min omgivning”. Själva ryktesformen garanterar att denna distansering från godtrogenhet eller naivitet inte slår över i en motsats, det vill säga omfattande misstänksamhet. Företagarna vill inte säga att ”allt är ruttet”, snarare att ”en del är ruttet”.



På ett allmänt plan kan berättelser om andras mutor betraktas som exempel på en narrativ logik. Mutorna blir en fråga om det moraliskt lämpliga eller osäkra, vilket brukar räknas som en förutsättning för ett drama; de bryter mot det Kenneth Burke kallar dramatisk kongruens eller symmetri. Denna narrativa logik kan också accentueras. Mutor kan till exempel omtalas som ”absurda”, dels i betydelsen motsägelsefulla (när någon använder mutor samtidigt som han tar avstånd från dem), dels i betydelsen orimliga (när mutor riskerar att bli alltför vanliga). Sådana sätt att tala om mutor underförstår ett slags normativ dubbelhet. Det ”absurda” syftar på motsättningen mellan å ena sidan regler och förbud mot mutor, å andra sidan avsteg från dessa regler och förbud.



När mutor förknippas med det egna agerandet skildras de på ett annat sätt. Berättelser om hur mutor kan användas, eller hur de skulle kunna användas, kan betraktas som skildringar av ett taktiskt agerande. De inbegriper undfallenhet och anpassning men också en viss skicklighet och framgång; att använda mutor kan likställas med att vara smart med tanke på omständigheterna. Nu är mutorna inte längre bara en del av företagarnas omgivning eller ”scen” utan också ett verktyg eller medel i denna omgivning eller på denna scen. Att muta en trafikpolis när man åker fast för fortkörning, att muta en byråkrat för att korta ned en väntetid, en inköpare för att garantera försäljning eller en tullare för att undvika kontroller – sådana skildringar inbegriper (utifrån mutgivarens perspektiv) ett slags kringgående rörelse. Bekymmersamma scenarier undviks eller oskadliggörs. Mutan ser ut att förflytta givaren över eller genom något slags hinder, fram till något slags resultat.



En rörelse kan rentav tjäna som mutans metaforiska summering: man tar sig ”in”, ”ur”, ”fram” eller ”igenom” tack vare en informell betalning. Även om mutorna skildras som en del i en vidare ordning – till exempel ett korrupt ”system” – behöver det alltså inte betyda att företagarna anser sig sakna ett eget svängrum i förhållande till denna ordning. I min analys använder jag begreppet taktik – i den betydelse Michel de Certeau ger det – för att fånga detta. Mutan tillskrivs ett taktiskt värde; den omtalas som den relativt svages tillvägagångssätt, ett tillvägagångssätt som tillgrips på ”den andres plats”, det vill säga de sammanhang där andra ser ut att diktera villkoren. Att vara vaksam inför den andres signaler, med Gerald Mars begrepp ”alerting phrases”, förefaller då viktigt. Vissa företagare iscensätter en mottagare av mutor med hjälp av de fraser man sägs använda för att få någon att ge en muta. Detta kan tolkas dels som en särskild porträttering av den andre (som pådrivande, en smula hotfull men samtidigt inbjudande), dels som en mer allmän iscensättning av mutors interaktionella aspekt. En muta måste ges och tas, den förutsätter och frambringar ett samspel.



Ett taktiskt tema kan även urskiljas när företagarna talar om att avstå från mutor och överlåta ett överlämnande till andra, såsom kolleger eller klienter. Företagaren Samuel anser sig till exempel sakna själva färdigheten: ”jag hade inte klarat av att ge en muta”, säger han, ”jag hade blivit alldeles yr i huvudet och börjat stamma…”. Ett taktiskt tema kan också urskiljas i ett mer allmänt förhållningssätt hos företagarna, vad jag kallar deras etnografiska projekt. Att vara taktisk kan vara detsamma som att försöka anpassa sig till ”de andra” i det aktuella landet eller den aktuella kulturen, vilket underförstår en förhållandevis entydigt konstruerad bild av hur de andra är – en förmodat autentisk kultur.



Här intar mutan en tvetydig position. Den kan narrativt placeras ”i” de andras kultur och därmed omtalas som något man bör anpassa sig till. En etnografisk självpresentation och en kulturalisering av mutor kan på så sätt bilda ett narrativt motiv för den egna mutan. Samtidigt kan mutor också omtalas som kulturella utan att för den skull alltid påkalla anpassning, till exempel då berättaren skiljer mellan sin yrkesroll och sitt privatliv. I en etikettbok för utlandsarbetande affärsmän återfinns motsvarande tvetydighet. Här kan mutor förordas, avrådas eller ingå i ett vacklande eller vagt råd.



I mitt material finns även en återkommande association från ämnet mutor till något annat, som jag valt att kalla uppvaktningar. Talet om uppvaktningar placeras både ”bredvid” och ”inom” ämnet mutor; det förbinds med mutor både på ett kontrasterande och kompletterande sätt. De intervjuade talar om vikten av att behärska ett visst språk eller en viss jargong för att lyckas i arbetet, de framhåller betydelsen av personliga inbjudningar eller att göra saker tillsammans med kunder, klienter eller myndighetspersoner. Att bjuda någon på middag, en fest eller en resa, att spela golf, avnjuta kulturella evenemang, ”ta en öl” eller bara ge av sin tid – allt detta kan associeras med mutor. Man säger till exempel ”det har inte med mutor att göra men…” eller, som ett halvt uttalad fråga, ”men om det är en muta…”.



Även om dessa sällskapliga ansträngningar kan ha vissa saker gemensamt med mutor är företagarnas poäng i regel den omvända – att de inte är mutor. De står för mutans alternativ. Talet om sällskapliga ansträngningar kan – med hjälp av Kenneth Burkes syn på uppvaktningar – tolkas som en narrativt gestaltad strävan efter att iscensätta och använda identifikationer. Den innefattar procedurer för att överskrida sociala avstånd, ”kyliga” relationer eller främlingskap. Som relativa främlingar försöker företagarna ”fästa” sig vid vissa viktiga personer genom att skapa olika beröringspunkter. Det faktum att man skiljer sig från dessa personer, till exempel i fråga om nationalitet, yrke, status och så vidare, gör poängen i berättelserna desto tydligare. Varje identifikation i Burkes bemärkelse förutsätter en underförstådd icke-identifikation, en åtskillnad som ska överbryggas retoriskt. Hur detta går till framhålls som mindre viktigt än själva försöket eller ansatsen. I företagarnas berättelser är det viktiga inte exakt vad man gör för att uppvakta den andre utan snarare hur man är. Man ger prov på ett slags oavslutad lista av sällskapliga aktiviteter och attityder som ska tjäna som intyg på artighet, intresse, omsorg och respekt.



Mutan kan i relation till dessa sällskapliga ansträngningar framstå som simpel eller plump. Uppvaktningar anses relativt raffinerade och därmed också mer osäkra. De kan inte reduceras till ett enkelt knep eller en manöver; de omtalas inte som enbart taktiskt grundade. Samtidigt kan de omtalas i samma andetag som mutor. Att vara uppvaktande räknas inte på ett entydigt sätt till det korrupta men relateras till det. Genom sin olikhet anses det vara överlägset mutor, genom sin likhet anses det samtidigt kunna ersätta det. Mutor och uppvaktningar får på så sätt mening genom att dels hållas åtskilda, dels låna egenskaper av varandra.



Betydelsen av vara uppvaktande kan också framträda med hjälp av Michail Bachtins syn på ”idiotiska” element i berättelser. Företagarna kan gestalta motsatsen till sitt sällskapliga ideal i form av vad man skulle kunna kalla en globaliserad idiot, det vill säga en utlandsanställd eller ”expatriate” som struntar i att umgås med lokala kontakter och istället är ogenerat nonchalant. Sådana narrativa figurer står inte för överskridandet av social distans eller kyliga relationer utan tvärtom för etablerandet och upprätthållandet av dem. På ett omvänt sätt illustrerar de det förnuftiga i berättarnas ideal. Att vara globaliserad, i betydelsen enbart hemmahörande i en internationell låtsasvärld och fjärmad från det lokala, omtalas som oklokt och frånstötande. Det kan förknippas med klumpiga försök att använda mutor istället för att lita till uppvaktningar.



Mutor och korruption är, slutligen, också en moralisk fråga för de intervjuade företagarna. Både användandet av och avståendet från mutor kan bli föremål för utförliga argumentationer. För att närmare analysera sådana argumentationer jämförde jag särskilt två ”försvarstal”, ett som åtminstone delvis försvarar mutor och ett som tvärtom försvarar ett avstående från mutor. De båda kan sägas representera två förhållningssätt gentemot det korrupta: att vara medgörlig och anpassningsbar inför andras krav och påstötningar eller omedgörlig och trotsande.



”Försvarstalen” rymmer en rad ”accounts”, det vill säga rättfärdigande och ursäktande förklaringar, ofta underförstådda, allmänna och inflätade i varandra. I dessa förklaringar kan företagarna falla tillbaka på etablerade sätt att berätta om mutor, till exempel mutors taktiska värde eller risken att bli utmanövrerad av andras mutor, både för att försvara mutor och för att försvara ett avstående. Argumenten är inbördes omstridda; det en företagare ser som ett giltigt argument (till exempel att mutor är ”en del av kulturen”) kan en annan se som ett ogiltigt. Argumenten kan också göras kontroversiella under samtalets gång. Den intervjuade kan besvara kritik som ligger i luften eller kritik som antyds, antingen av mig som intervjuare eller av den intervjuade själv. Att söka efter ett ”egentligt” försvar för korruption ter sig vilseledande. De studerade samtalen kan betraktas som skådeplatser inte bara för enskilda och återkommande ”accounts” utan också för hela kedjor av ”accounts”.



Komponenter i företagarnas ”försvarstal” kan därtill analyseras med hjälp av den klassiska retorikens modell för försvarstal. En retoriker som ska försvara en klandervärd handling – till exempel ett brott – utgår i denna modell från den ur försvarssynpunkt bästa positionen (”status coniecturae”, det vill säga då brottet förnekas). Sedan prövar han de något sämre positionerna (”status finitionis”, då det brottsliga i handlingen ifrågasätts, respektive ”status qualitatis”, då man söker efter förmildrande omständigheter). Antikorruptiva policydeklarationer och personliga bekännelser bland företagarna – till exempel ”jag har aldrig givit någon muta” – kan föras till ”status coniecturae”. Beskrivningar som begreppsligt upplöser eller omdefinierar mutor kan föras till ”status finitionis”, liksom beskrivningar som anger skäl till en sådan upplösning eller omdefiniering. Till ”status qualitatis” hör till exempel skildringar av myndighetspersoner och affärspartners som påtryckande och krävande.



De två utvalda ”försvarstalen” rymmer även underförstådda porträtt av berättarna, analoga med två typer av litterära hjältar, beskrivna av Michail Bachtin. Adam – en företagare som argumenterar för det rimliga i att anpassa sig till andras krav på gentjänster eller mutor – kan liknas vid den biografiska romanens hjälte, det vill säga en hjälte som lär sig något av ”världen” och därmed förändras i sitt möte med den. Christian – som argumenterar mot en sådan anpassning – kan istället liknas vid prövningsromanens hjälte, det vill säga en hjälte vars karaktär är oföränderlig och motsträvig, som ger sig tillkänna när ”världen” testar honom. Företagarnas möte med korruption i Öst- och Centraleuropa kan i enlighet med dessa narrativa logiker gestaltas på två olika sätt: som en erfarenhet eller en prövning.



Den sistnämnda tolkningen återknyter till ett återkommande antagande hos företagarna: att självets föränderlighet eller ombytlighet kan tas som tecken på bristande hederlighet. En mutkolv porträtteras i regel som en aktör som är beredd att byta inställning eller agerande mot betalning. Tagandet av mutor förefaller betraktas som mer klandervärt än givandet. Att företagarna själva skulle ta mutor – och därmed själva vara ”ombytliga” – nämns nästan inte alls i intervjuerna. När det sker kan mutan transformeras, exempelvis till ett slags rabatt, en prutning.



Den som berättar om mutor och korruption förefaller kunna växla mellan dessa perspektiv, som om berättaren på ett symboliskt plan tog olika roller i relation till det korrupta. Rolltagandena kan sägas bilda en struktur inom vilken skildringarna från denna affärsvärld artikuleras. Beroende på vilken synvinkel man intar tilldelas mutan olika betydelser. Den är ömsom irriterande, ömsom lockande, ibland ohyfsad och många gånger föremål för intrikata argumentationer.



I slutet av avhandlingen visar jag att detta narrativa arbete har en underförstådd grund, ytterst av kulturhistoriskt slag. En ”muta” – såsom den omtalas – kan med hjälp av antropologen Marcel Mauss bok ”Gåvan” och historikern John T. Noonans bok ”Bribes” förstås som en klandervärd gåva. Gåvorelationer och klander tillhör det man brottas med när man berättar om mutor.

Avdelning/ar

  • Sociologi

Publiceringsår

2004

Språk

Svenska

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Brutus Östlings Bokförlag Symposion

Ämne

  • Sociology (excluding Social Work, Social Psychology and Social Anthropology)

Nyckelord

  • gift
  • blame
  • stories
  • narrative
  • rhetoric
  • symbolic interaction
  • interviews
  • businessmen
  • Eastern Europe
  • resentment
  • tactics
  • ethnography
  • courtships
  • identifications
  • accounts
  • defence speeches
  • Sociology
  • Social psychology
  • rumours
  • corruption
  • bribes
  • bribery
  • Criminology
  • Sociologi
  • Socialpsykologi
  • Kriminologi

Status

Published

Forskningsgrupp

  • Kriminal- och socialvetenskapligt nätverk

Handledare

  • Malin Åkerström

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISBN: 91-7139-664-0
  • ISRN: /LUSADG/SASO-04/1158/SE

Försvarsdatum

2 april 2004

Försvarstid

10:15

Försvarsplats

Kulturens auditorium, Lund

Opponent

  • Barbara Czarniawska