Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Barnarbete i Indien

Varje år ger Sida genom sitt Minor Field Study-program (MFS) ett antal studenter möjlighet att tillbringa ett par månader i ett u-land för att utföra en mindre fältstudie.
Stipendiet är avsett för en mindre fältstudie som underlag för en kandidat-, magister- eller masteruppsats.

Sociologistudenten Rafaela Persson åkte till New Dehli på Minor Field Study (MFS) -stipendium från Sida. Hon har sedan dess bland annat jobbat som coordinator vid en NGO (Non Government Organisation) i Jerusalem.

En av dem som tog chansen var sociologistudenten Rafaela Persson som for till New Dehli för att skriva om barnarbete och effekterna av social mobilisering. Hon fann bland annat att vissa kampanjer mot barnarbete hade lett till försämrade förhållanden för de utsatta barnen. Rafaela Persson kom hem många upplevelser rikare och med kunskaper som ledde henne vidare i en internationell karriär. Läs hennes egen berättelse:

 

"Min uppsats skulle handla om barnarbete och vilken inverkan social mobilisering kan ha på barnarbete i såväl i positiv som negativ bemärkelse. Jag valde att åka till Indien närmare bestämt Delhi, dels för att jag via min handledare fått tag på en handledare som var verksam i Delhi, men även för att de svenska företag jag hade planerat att intervjua hade sina huvudkontor där.  

Förberedelser under hösten

Mycket tid under hösten lades på att läsa befintlig litteratur i ämnet samt att söka efter och kontakta olika organisationer i Delhi med omnejd som arbetade med barnarbetare. Jag kontaktade även några svenska företag som producerar varor i Indien. Min handledare Staffan Lindberg, var till stor hjälp, eftersom han har ett mycket bra kontaktnät i Indien och stor erfarenhet av att vistas i Indien.

Pluggade och bodde på campus

För att på ett bra sätt komma in i det indiska samhället valde jag att skriva in mig på några kurser vid Jawaharlal Nehru University i Delhi. Därmed fick jag även rätten att bo på campus. Detta visade sig vara ett mycket bra val. Jag hyrde ett rum på Ganga Girl Hostel, där bodde en tjej från Österrike, 298 indiska tjejer och jag. Vi delade alla badrum och åt gemensamma måltider i cafeterian. Det var otroligt lärorikt och givande.

Social kontroll och att sätta på sig en sari

Jag hade tidigare varit i Indien och rest runt, men mötena med Indier är ju oftast på en annan nivå när man är på resande fot. Att dygnet runt vistas med Indier gjorde att jag väldigt snabbt kom in i det indiska livet (så gott som det går när man är en utlänning). Jag hade alltid människor i min närhet som kunde förklara de kulturella olikheterna som jag inte förstod och hjälpa mig med diverse saker, allt från att översätta från hindi till att sätta på mig en sari. Visst är det så att det blev lite för mycket av det goda emellanåt, eftersom alla ville hjälpa till och den sociala kontrollen är större i Indien än vad vi är vana vid hemifrån, mer så för tjejer än för killar kanske. Samtliga tjejer på mitt hostel verkade ha väldigt bra koll på när jag inte ätit frukost, om jag varit ute sent en kväll, men även om jag var sjuk så var alla redo att hjälpa och kom med mat osv., och det blev många långa samtal om allt mellan himmel och jord ända in på småtimmarna.

Kontaktnätet viktigt

De kontakter jag knutit i Sverige före avresan visade sig vara av stor vikt. Min lokala handledare Vidyasagar, hade många kontakter och detta var till stor hjälp. Det visade sig även att några av professorerna vid mitt indiska universitet hade kontaktnät som var till hjälp. Språkmässigt var det inga större problem, någon intervju var till och med på svenska, de andra på engelska. Jag lärde mig lite hindi, men långt ifrån tillräckligt för att kunna kommunicera med många av de barn jag träffade, rikshaförare och andra som ofta inte pratade engelska. Det vållade inga större problem eftersom det alltid fanns någon i närheten som kunde översätta. Men jag hade gärna själv velat kunna prata med många av de barn jag kom i kontakt med.

Stipendiet öppnade bland annat IKEAs dörr

Att vara MFS stipendiat öppnade även många dörrar. Bland annat hade jag kontaktat IKEA före avresan till Indien och frågat om det var möjligt att få material från dem samt att få komma i kontakt med dem som arbetar på IKEAs kontor i Delhi. Jag fick ett klart Nej till svar, samt en hänvisning att läsa den information som finns på Ikeas hemsida angående barnarbete. Väl på plats skrev jag återigen ett email, denna gång nämnde jag att jag var MFS-stipendiat. Jag blev kontaktat via telefon redan samma dag och blev erbjuden att intervjua två personer på lokalkontoret redan några dagar senare. Generellt sett hade jag inga problem med att få intervjuer, visst fick man ligga på lite ibland, det räckte inte alla gånger med att skriva ett email, utan man fick ringa några dagar senare för att förhöra sig om att de fått emailet och bestämma datum för möten, annars kunde det ta lång tid innan man fick svar.

Tålamod för tre gånger så lång tid

Alla de indiska organisationer jag besökte var otroligt välkomnande. Intervjuer som man själv trodde skulle vara i max en timme kunde dra ut en hel dag, och avsluta med att inkludera såväl rundvisning, mat och även en inbjudan till fler besök. Redan efter några timmar i Indien vet man att tålamod verkligen är ett krav för att vistas i Indien, tålamod är en dygd för indierna. Tid uppfattas väldigt annorlunda, men man lär sig snabbt och man börjar själv beräkna tiden därefter. I snitt tar det mesta minst tre gånger så lång tid att utföra något i Indien mot vad man först beräknat. I en stor stad som Delhi kan enbart transporttiden till intervjuerna som låg på andra sidan stan ta två till tre timmar, enkel resa.

Lärorikt att tvingas vara flexibel

Men samtidigt så är Indien nyckfullt. Helt plötsligt tror man att man har förstått hur det fungerar och så funkar det inte alls så. Jag fick hela tiden ifrågasätta mina fördomar och mitt tankesätt. Det var otroligt lärorikt och en erfarenhet som var guld värd. Genom att spendera några månader i ett annat land och genomföra en fältstudie ökar man helt säkert sin flexibilitet, man lär sig att snabbt kunna ändra sin ursprungliga plan, ibland bara lite småjusteringar, ibland faller allt man tänkt ut samman och man får börja om. Men det som upprepades åter och åter igen på förberedelsekursen, att MFS är en chans att få testa på hur det är att arbeta i utlandet, visade sig verkligen stämma. Det är en otroligt lärorik och rolig erfarenhet, som gav mig mod att efter avslutade studier återigen söka mig utomlands.

Banade väg för internationell karriär

Först bar det av till en praktikplats vid en organisation för mänskliga rättigheter i Jerusalem och efter några månader där fick jag ett jobb som biträdande coordinator på en annan NGO i samma stad. Erfarenheterna av mitt MFS-stipendium beredde verkligen vägen för min internationella karriär."

Rafaela Persson, MFS-stipendiat

 

Läs mer om Minor field studies (MFS).

Sociologiska institutionen
Lunds universitet
Besök: Paradisgatan 5, Hus G, Lund
Postadress: Box 114 , 221 00 Lund
Telefon: +46 46-222 00 00 (växel) +46 46-222 88 44, +46 46-222 88 13 (sociologi och socialantropologi) +46 46-222 87 38 (pedagogik)

Samhällsvetenskapliga fakulteten