Ann Mari Sellerberg
Professor emerita
"Shit, jag kan också lyckas" Om genus, funktionshinder och idrottande kroppar
Författare
Summary, in Swedish
Abstrakt
Studiens frågeställning var: Hur samverkar funktionshinder och genus när fysiskt funktionshindrade barn och ungdomar väljer att mer långsiktigt ta del i idrott? Med kvalitativa intervjuer, observation och videoupptagning undersöktes hur unga med fysiska funktionshinder talar om sig själva, sin kropp och sin fysiska förmåga som funktionshindrade och som idrottande tjejer och killar. De positiva effekter av idrotten som framkommit i tidigare forskning bekräftades. Skolidrottens normaliserande funktion tycks dock vara avhängig lärarens engagemang och kunskap om funktionshinder. Graden av autonomi bland unga funktionshindrade togs upp, och frågan ställdes om autonomi är ett önskvärt ideal. Den positiva sociala gemenskapen inom handikappidrotten diskuterades, liksom dess påverkan på idrottens dominerande maskulina diskurs. Slutligen behandlades de internaliserade negativa förväntningarna på funktionshindrades fysiska förmåga, och idrottens förmåga att förändra dessa. I undersökningen blev vikten av fortsatta kvalitativa studier av hur funktionshinder och genus samverkar inom idrotten tydlig. De preciserade frågeställningar som framkom var: Hur förhåller sig de unga till idrottens idealbild: den friska, starka och maskulina kroppen? Kan idrotten ha en funktion som normalisering och hantering av stigmatisering för unga med funktionshinder? Vilken roll spelar överbeskydd kontra autonomi i de unga funktionshindrades engagemang inom idrott? Vilken funktion har integrering respektive separering i ungdomarnas idrottsengagemang?
Studiens frågeställning var: Hur samverkar funktionshinder och genus när fysiskt funktionshindrade barn och ungdomar väljer att mer långsiktigt ta del i idrott? Med kvalitativa intervjuer, observation och videoupptagning undersöktes hur unga med fysiska funktionshinder talar om sig själva, sin kropp och sin fysiska förmåga som funktionshindrade och som idrottande tjejer och killar. De positiva effekter av idrotten som framkommit i tidigare forskning bekräftades. Skolidrottens normaliserande funktion tycks dock vara avhängig lärarens engagemang och kunskap om funktionshinder. Graden av autonomi bland unga funktionshindrade togs upp, och frågan ställdes om autonomi är ett önskvärt ideal. Den positiva sociala gemenskapen inom handikappidrotten diskuterades, liksom dess påverkan på idrottens dominerande maskulina diskurs. Slutligen behandlades de internaliserade negativa förväntningarna på funktionshindrades fysiska förmåga, och idrottens förmåga att förändra dessa. I undersökningen blev vikten av fortsatta kvalitativa studier av hur funktionshinder och genus samverkar inom idrotten tydlig. De preciserade frågeställningar som framkom var: Hur förhåller sig de unga till idrottens idealbild: den friska, starka och maskulina kroppen? Kan idrotten ha en funktion som normalisering och hantering av stigmatisering för unga med funktionshinder? Vilken roll spelar överbeskydd kontra autonomi i de unga funktionshindrades engagemang inom idrott? Vilken funktion har integrering respektive separering i ungdomarnas idrottsengagemang?
Avdelning/ar
- Sociologi
Publiceringsår
2006
Språk
Svenska
Publikation/Tidskrift/Serie
Research Report in Sociology
Fulltext
- Available as PDF - 546 kB
- Download statistics
Dokumenttyp
Rapport
Förlag
Department of Sociology, Lund University
Ämne
- Sociology (excluding Social Work, Social Psychology and Social Anthropology)
Nyckelord
- idrottskvinnor
- sociology
- sociologi
- normer
- könsidentitet
- funktionshinder
- idrott
- genus
- sport
- könsroller
Status
Published
Report number
2006:3
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 91-7267-225-0