Relationer mellan generationer bygger på omsorg. Att vuxna barn hjälper en åldrande förälder, eller att mor- och farföräldrar engagerar sig i ett barnbarns vardag, kan göras av kärlek och samtidigt upplevas som en nödvändighet, som en konsekvens av brister i olika typer av omsorgsinstitutioner.
Att ge omsorg kan vara krävande, både tidsmässigt och emotionellt, men det kan också upplevas som givande och känslomässigt tillfredsställand
Projektet, som har beviljats 4 290 000 kronor från Vetenskapsrådet (VR), har som mål att bidra med ny kunskap inom flera olika forskningsfält, så som sociologi, socialt arbete, välfärdsstudier, gerontologi, barndomsstudier, och genusvetenskap. Därtill kommer Sveriges specifika välfärdsstatshistoria och -kontext vara av stort intresse för forskare i andra länder, och projektets data kommer kunna användas för jämförande internationella analyser.
Studien kommer att använda sig av olika innovativa metoder i syfte att fånga den generationsöverskridande omsorgens praktiker och betydelse i vardagen, för de olika generationerna inom en och samma familj. Intervjuer kommer genomföras med mor- och farföräldrar, vuxna barn och barnbarn. Det saknas tidigare studier som analyserar dessa förhållanden kvalitativt, och som inkluderar och för samman perspektiven från alla tre inblandade generationer.
Omsorg görs alltid i en samhällelig kontext. Sverige har en lång historia av offentligt finansierade omsorgslösningar. Med välfärdsstatens framväxt under 1900-talet, och i linje med ideal om jämlikhet och jämställdhet, byggdes den offentliga barn- och äldreomsorgen ut. Detta innebar att individer inte längre i samma utsträckning behövde vara beroende av föräldrars, vuxna barns eller andra närståendes stöd i vardagen. Detta förändrade även möjligheten för framförallt kvinnor att delta på lönearbetsmarknaden, då offentliga omsorgsinstitutioner delvis tog över ansvaret för barn och äldre.
Indikationer finns dock på att något har förändrats de senaste årtiondena. Kvantitativa studier visar tendenser mot ett ökat omsorgsgörande mellan generationer, både i form av ökat engagemang från mor- och farföräldrar i sina vuxna barns och barnbarns omsorgsvardag, och i form av vuxna barns engagemang i mor- och farföräldragenerationens omsorg. Därtill finns indikationer på att genus, klass och etnicitet/migration har betydelse för omsorgsgörandets praktik, vilket gör detta än mer angeläget att studera vidare.
Sara Eldén är docent i sociologi och leder projektet.
Terese Anving är doktor i sociologi.
