Idag, måndagen den 15 juni, har Sunny Gurumayum framgångsrikt försvarat sin doktorsavhandling i genusvetenskap: Stories Telling Worlds: Queer Worldmaking in the Vernacular. Disputationen ägde rum i Edens hörsal i Lund, med docent Wibke Straube, Karlstads universitet, som fakultetsopponent. Kollegor, vänner och familj samlades för att närvara vid disputationen, och flera hade rest långt för att vara på plats.
Berättande som formar och skapar världar
Genom att kombinera autoetnografi, intervjuer och film analyserar Gurumayum hur queera världar skapas, med särskilt fokus på berättande (storytelling) som praktik.
– Berättande är inte bara ett sätt att beskriva världen, utan också ett sätt att skapa den, säger Sunny Gurumayum.
Genom att utgå från sina egna erfarenheter i den autoetnografiska metoden är han aktivt delaktig i det queera världsskapande han studerar. Gurumayum hänvisar till Ellis et al. och skriver i avhandlingen att autoetnografi som metod ”strävar efter att beskriva och systematiskt analysera personliga erfarenheter för att förstå kulturella erfarenheter” (Ellis et al., 2011) [reds. översättning].
Avhandlingen visar hur berättelser formas genom vardagliga interaktioner, kulturella referenser och vardagligt språk (vernacular expressions). Med vardagligt språk avses här de sätt att tala som används inom en viss gemenskap – hur människor uttrycker sig i sin vardag, snarare än i standardiserade eller formella sammanhang.
Från lokalt språk till globala perspektiv
En central utgångspunkt i avhandlingen är dess fokus på det vernakulära – de vardagliga språk, uttryckssätt och idiom genom vilka människor skapar mening i sina liv.
I stället för att betrakta regionen som ett ”undantag” i förhållande till globala normer visar avhandlingen hur det vardagliga språket (det vernakulära) spelar en aktiv roll i att forma det som ofta uppfattas som ”det globala”. På så sätt blir det vernakulära en central arena där betydelser ständigt översätts och omförhandlas.
– Berättelser är alltid situerade. De utgår från levda erfarenheter, men också från delade kulturella referenser som ger dem form och mening, säger Sunny Gurumayum.
Hur vardagliga betydelser omformar begreppet “homo”
En central del av avhandlingen är en analys av begreppet homo och hur det översätts och förstås i vardagliga sammanhang.
I stället för att motsvara västerländska kategorier som homosexualitet eller homofobi på ett entydigt sätt får termen bredare och mer föränderlig betydelse.
I vissa sammanhang kopplas homo till ett slags ”beroende” av samkönat begär – inte nödvändigtvis som en fast identitet, utan som ett slags överflöd av normativt sexuellt begär som överskrider etablerade gränser.
För att undersöka hur detta överflöd hanteras använder Gurumayum figuren ”softboy” – en form av maskulinitet som betonar mjukhet och känslighet snarare än traditionella maskulina normer – för att visa hur betydelser av homo begränsas och omformas genom framväxande ideal om mjukhet och det som uppfattas som respektabelt.
Kreativitet, exkludering och vardaglig förhandling
Avhandlingen visar hur queera och transpersoner i regionen, oavsett sin synlighet i det offentliga livet eller i media, ofta lever med exkludering och erfarenheter av förnedring. Samtidigt synliggör den hur queert världsskapande upprätthålls genom kreativa och vardagliga praktiker.
Genom att följa hur begär, femininitet, stil och kroppsliga uttryck både möjliggörs och begränsas argumenterar avhandlingen för att detta ”överflöd” öppnar upp för ett sätt att förstå queera världar som dynamiska och ständigt omförhandlade.
– Queert världsskapande är varken prydligt eller sammanhängande. Det är kreativt, rörigt och ibland motsägelsefullt, säger Sunny Gurumayum.
