David Wästerfors
Professor
Wästerfors, David (2010) ”Alla tror att det är krig....” Om barns och vuxnas förhållande till tv- och datorspel i habiliteringen
Författare
Summary, in Swedish
Denna rapport är en fristående och diskuterande fortsättning på rapporten Spel
som lust och träning (2009), som redogjorde för projektet SpelTID. Projektet
gick ut på att presentera och prova tv- och datorspel för barn och ungdomar i
habilitering inom Region Skåne under 2007 och 2008 och resulterade året därpå
i Spelkällan, ett kunskapscentrum i Lund som ska underlätta användningen
av tv- och datorspel i habilitering.
Spelen är inte så kallade tumspel utan bygger på mer avancerade kroppsrörelser.
Ett bowlingspel, till exempel, kräver att spelaren svingar en handenhet med hela
armen som om han eller hon hade ett riktigt bowlingklot i handen och ett dansspel
kräver att spelaren flyttar fötterna snabbt på en matta.
Rapporten använder sig av kvalitativt material (intervjuer och observationer)
från såväl speltillfällen som samtal efter projektets avslutning. Den teoretiska
ugångspunkten är Aaron Antonovskys (1987/2005) salutogena perspektiv,
även om hans begrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet används
på ett mer konstruktionistiskt och kvalitativt sätt. Här handlar det inte om att
kvantifiera eller individualisera den känsla av sammanhang (KASAM) som en
alternativ habiliteringsform kan erbjuda utan om att undersöka hur denna känsla
kan understödjas respektive inte understödjas genom barns och vuxnas sociala
samspel kring och yttranden om spelen. Hur kan tv- och datorspel göras begripliga,
hanterbara och meningsfulla, och när uppfattas de på motsatt sätt?
Rapporten visar att barns känsla av sammanhang när det gäller tv- och datorspel
ter sig starkare än vuxnas. Barn visar på flera sätt att de betraktar spelen som begripliga (tydliga och förnuftsmässigt gripbara samt relativt förutsägbara), inte bara i allmänhet utan även - till viss del - som habiliteringsverktyg. Barn står inte handfallna eller frågande inför spelen utan förstår snabbt vad de går ut på och hur de ska spelas. De tvekar inte utan ger sig gärna i kast med spelen och tar gärna emot hjälp och stöd från projektledarna för att spelen ska bli hanterbara, trots olika funktionsnedsättningar.
Habiliteringspersonal, å sin sida, ser inte alltid spelen som lika begripliga och
kan vara mer osäkra på hur de fungerar, vilket barn kan betrakta som typiskt för
vuxna. Personal kan oroa sig för barns och egen räkning när det gäller hög belastning
och tycks inte kunna ”reda sig” lika enkelt som barn. Tekniskt krångel, ”farliga” spel och alltför höga hastigheter tillhör orosmomenten, utifrån vuxnas perspektiv.
Projektledarna har inte mött barn som klagat på hög hastighet eller alltför stor
spänning i spelen. De uppfattar hanterbarhet som ett större problem för vuxna än för barn. Även vikten av att vara uppdaterad på spelmarknaden diskuteras i rapporten som en fråga om hanterbarhet.
Barn tillskriver spelen rikligt med betydelser. De betraktas som roliga och nyttiga
och träningen anses bli roligare med spel. Barn kan specificera ”det roliga” och förbinda det med träning. Även medbestämmande förknippas med spelen, vilket Antonovsky urskiljer som i allmänhet avgörande för skapandet av meningsfullhet.
Bland habiliteringspersonal framstår meningen med spelen som svagare. Å ena sidan är man positivt inställd till spelen, å andra sidan ser man inte alltid träningspotentialen i dem. Vuxna kan i den bemärkelsen tillskriva spelen
en enklare mening än vad barn gör.
Avslutningsvis diskuterar rapporten hur organisationer generellt sett kan ta emot
innovationer och nya metoder genom ambivalens, vilket återfinns när det gäller
tv- och datorspel i habilitering, samt hur barn och vuxna förhåller sig till ny teknik. Att vara osäker eller valhänt inför ny teknik tycks främst förknippas med att
vara vuxen.
Rapporten innehåller också en sammanfattning av projektet SpelTID, rekommendationer
för fortsatt användning av tv- och datorspel i habilitering och en teoretisk
diskussion av hur Antonovskys salutogena perspektiv kan tolkas i en habiliteringskontext.
som lust och träning (2009), som redogjorde för projektet SpelTID. Projektet
gick ut på att presentera och prova tv- och datorspel för barn och ungdomar i
habilitering inom Region Skåne under 2007 och 2008 och resulterade året därpå
i Spelkällan, ett kunskapscentrum i Lund som ska underlätta användningen
av tv- och datorspel i habilitering.
Spelen är inte så kallade tumspel utan bygger på mer avancerade kroppsrörelser.
Ett bowlingspel, till exempel, kräver att spelaren svingar en handenhet med hela
armen som om han eller hon hade ett riktigt bowlingklot i handen och ett dansspel
kräver att spelaren flyttar fötterna snabbt på en matta.
Rapporten använder sig av kvalitativt material (intervjuer och observationer)
från såväl speltillfällen som samtal efter projektets avslutning. Den teoretiska
ugångspunkten är Aaron Antonovskys (1987/2005) salutogena perspektiv,
även om hans begrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet används
på ett mer konstruktionistiskt och kvalitativt sätt. Här handlar det inte om att
kvantifiera eller individualisera den känsla av sammanhang (KASAM) som en
alternativ habiliteringsform kan erbjuda utan om att undersöka hur denna känsla
kan understödjas respektive inte understödjas genom barns och vuxnas sociala
samspel kring och yttranden om spelen. Hur kan tv- och datorspel göras begripliga,
hanterbara och meningsfulla, och när uppfattas de på motsatt sätt?
Rapporten visar att barns känsla av sammanhang när det gäller tv- och datorspel
ter sig starkare än vuxnas. Barn visar på flera sätt att de betraktar spelen som begripliga (tydliga och förnuftsmässigt gripbara samt relativt förutsägbara), inte bara i allmänhet utan även - till viss del - som habiliteringsverktyg. Barn står inte handfallna eller frågande inför spelen utan förstår snabbt vad de går ut på och hur de ska spelas. De tvekar inte utan ger sig gärna i kast med spelen och tar gärna emot hjälp och stöd från projektledarna för att spelen ska bli hanterbara, trots olika funktionsnedsättningar.
Habiliteringspersonal, å sin sida, ser inte alltid spelen som lika begripliga och
kan vara mer osäkra på hur de fungerar, vilket barn kan betrakta som typiskt för
vuxna. Personal kan oroa sig för barns och egen räkning när det gäller hög belastning
och tycks inte kunna ”reda sig” lika enkelt som barn. Tekniskt krångel, ”farliga” spel och alltför höga hastigheter tillhör orosmomenten, utifrån vuxnas perspektiv.
Projektledarna har inte mött barn som klagat på hög hastighet eller alltför stor
spänning i spelen. De uppfattar hanterbarhet som ett större problem för vuxna än för barn. Även vikten av att vara uppdaterad på spelmarknaden diskuteras i rapporten som en fråga om hanterbarhet.
Barn tillskriver spelen rikligt med betydelser. De betraktas som roliga och nyttiga
och träningen anses bli roligare med spel. Barn kan specificera ”det roliga” och förbinda det med träning. Även medbestämmande förknippas med spelen, vilket Antonovsky urskiljer som i allmänhet avgörande för skapandet av meningsfullhet.
Bland habiliteringspersonal framstår meningen med spelen som svagare. Å ena sidan är man positivt inställd till spelen, å andra sidan ser man inte alltid träningspotentialen i dem. Vuxna kan i den bemärkelsen tillskriva spelen
en enklare mening än vad barn gör.
Avslutningsvis diskuterar rapporten hur organisationer generellt sett kan ta emot
innovationer och nya metoder genom ambivalens, vilket återfinns när det gäller
tv- och datorspel i habilitering, samt hur barn och vuxna förhåller sig till ny teknik. Att vara osäker eller valhänt inför ny teknik tycks främst förknippas med att
vara vuxen.
Rapporten innehåller också en sammanfattning av projektet SpelTID, rekommendationer
för fortsatt användning av tv- och datorspel i habilitering och en teoretisk
diskussion av hur Antonovskys salutogena perspektiv kan tolkas i en habiliteringskontext.
Avdelning/ar
- Sociologi
Publiceringsår
2010
Språk
Svenska
Publikation/Tidskrift/Serie
FoU Rapport nr 7
Dokumenttyp
Rapport
Förlag
Habilitering & Hjälpmedel, FoU-enheten, Region Skåne
Ämne
- Sociology (excluding Social Work, Social Psychology and Social Anthropology)
Nyckelord
- habilitation
- disability
- interaction
- tv and computer games
- play
- salutogenesis
- training
- sociologi
- sociology
Status
Published
Report number
2010: 7
Forskningsgrupp
- Kriminal- och socialvetenskapligt nätverk
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 978-91-7261-219-8