Tova Höjdestrand
Associate Professor | Senior Lecturer
Fosterland, familj och föräldraföreningar: moralisk mobilisering och myndighetsmisstro i dagens Ryssland
Author
Summary, in Swedish
Abstract in Undetermined
I Ryssland har familj och familjevärderingar sedan mitten på 2000-talet kommit att bli centrala för en allmän ideologisk svängning mot konservativa värderingar och patriotism. Symptomatisk för denna tendens är den så kallade Föräldrarörelsen, en växande och starkt nationalistisk gräsrotsmobilisering med syfte att försvara föregivet traditionella ryska familjevärderingar mot förmodat destruktiv västerländskt moraliskt inflytande. Föräldrarörelsen primära fokus är en pågående anpassning av rysk lagstiftning till FN:s konvention om barnets rättigheter, vilket av ortodoxa ultranationalister ses som en konspiratorisk västerländsk strategi med syftet att eliminera familjen som institution och, därmed, även rysk kultur och tradition som helhet. Men kampanjens popularitet bottnar även i den generella ryska misstron mot den egna statsadministrationen, som antas missbruka Barnkonventionen för att förvärra korruption och maktmissbruk. Dessa skilda lokaliseringar av ansvar – ”våra” byråkrater versus ”deras” fientliga imperialism – förenas i svartmålningar av västerländska (i synnerhet skandinaviska) system för barnskydd som får representera en dystopisk rysk framtid. Artikeln diskuterar implikationerna av denna sammanblandning för Familjerörelsens förmåga att locka anhängare och få sin röst hörd offentligt.
I Ryssland har familj och familjevärderingar sedan mitten på 2000-talet kommit att bli centrala för en allmän ideologisk svängning mot konservativa värderingar och patriotism. Symptomatisk för denna tendens är den så kallade Föräldrarörelsen, en växande och starkt nationalistisk gräsrotsmobilisering med syfte att försvara föregivet traditionella ryska familjevärderingar mot förmodat destruktiv västerländskt moraliskt inflytande. Föräldrarörelsen primära fokus är en pågående anpassning av rysk lagstiftning till FN:s konvention om barnets rättigheter, vilket av ortodoxa ultranationalister ses som en konspiratorisk västerländsk strategi med syftet att eliminera familjen som institution och, därmed, även rysk kultur och tradition som helhet. Men kampanjens popularitet bottnar även i den generella ryska misstron mot den egna statsadministrationen, som antas missbruka Barnkonventionen för att förvärra korruption och maktmissbruk. Dessa skilda lokaliseringar av ansvar – ”våra” byråkrater versus ”deras” fientliga imperialism – förenas i svartmålningar av västerländska (i synnerhet skandinaviska) system för barnskydd som får representera en dystopisk rysk framtid. Artikeln diskuterar implikationerna av denna sammanblandning för Familjerörelsens förmåga att locka anhängare och få sin röst hörd offentligt.
Department/s
- Social Anthropology
Publishing year
2014
Language
Swedish
Pages
254-329
Publication/Series
Nordisk Østforum
Volume
28
Issue
4
Links
Document type
Journal article
Publisher
Cappelen Damm Akademisk
Topic
- Social Anthropology
Keywords
- barns rättigheter
- mänskliga rättigheter
- global styrning
- nationell identitet
- nationalism
- sociala rörelser
- civilsamhälle
- Ryssland
- nationalism, national identity, global governance, human rights, child rights, social movements, civil society, Russia
Status
Published
ISBN/ISSN/Other
- ISSN: 0801-7220