Tova Höjdestrand
Docent | Universitetslektor
Fosterland, familj och föräldraföreningar: moralisk mobilisering och myndighetsmisstro i dagens Ryssland
Författare
Summary, in Swedish
Abstract in Undetermined
I Ryssland har familj och familjevärderingar sedan mitten på 2000-talet kommit att bli centrala för en allmän ideologisk svängning mot konservativa värderingar och patriotism. Symptomatisk för denna tendens är den så kallade Föräldrarörelsen, en växande och starkt nationalistisk gräsrotsmobilisering med syfte att försvara föregivet traditionella ryska familjevärderingar mot förmodat destruktiv västerländskt moraliskt inflytande. Föräldrarörelsen primära fokus är en pågående anpassning av rysk lagstiftning till FN:s konvention om barnets rättigheter, vilket av ortodoxa ultranationalister ses som en konspiratorisk västerländsk strategi med syftet att eliminera familjen som institution och, därmed, även rysk kultur och tradition som helhet. Men kampanjens popularitet bottnar även i den generella ryska misstron mot den egna statsadministrationen, som antas missbruka Barnkonventionen för att förvärra korruption och maktmissbruk. Dessa skilda lokaliseringar av ansvar – ”våra” byråkrater versus ”deras” fientliga imperialism – förenas i svartmålningar av västerländska (i synnerhet skandinaviska) system för barnskydd som får representera en dystopisk rysk framtid. Artikeln diskuterar implikationerna av denna sammanblandning för Familjerörelsens förmåga att locka anhängare och få sin röst hörd offentligt.
I Ryssland har familj och familjevärderingar sedan mitten på 2000-talet kommit att bli centrala för en allmän ideologisk svängning mot konservativa värderingar och patriotism. Symptomatisk för denna tendens är den så kallade Föräldrarörelsen, en växande och starkt nationalistisk gräsrotsmobilisering med syfte att försvara föregivet traditionella ryska familjevärderingar mot förmodat destruktiv västerländskt moraliskt inflytande. Föräldrarörelsen primära fokus är en pågående anpassning av rysk lagstiftning till FN:s konvention om barnets rättigheter, vilket av ortodoxa ultranationalister ses som en konspiratorisk västerländsk strategi med syftet att eliminera familjen som institution och, därmed, även rysk kultur och tradition som helhet. Men kampanjens popularitet bottnar även i den generella ryska misstron mot den egna statsadministrationen, som antas missbruka Barnkonventionen för att förvärra korruption och maktmissbruk. Dessa skilda lokaliseringar av ansvar – ”våra” byråkrater versus ”deras” fientliga imperialism – förenas i svartmålningar av västerländska (i synnerhet skandinaviska) system för barnskydd som får representera en dystopisk rysk framtid. Artikeln diskuterar implikationerna av denna sammanblandning för Familjerörelsens förmåga att locka anhängare och få sin röst hörd offentligt.
Avdelning/ar
- Socialantropologi
Publiceringsår
2014
Språk
Svenska
Sidor
254-329
Publikation/Tidskrift/Serie
Nordisk Østforum
Volym
28
Issue
4
Länkar
Dokumenttyp
Artikel i tidskrift
Förlag
Cappelen Damm Akademisk
Ämne
- Social Anthropology
Nyckelord
- barns rättigheter
- mänskliga rättigheter
- global styrning
- nationell identitet
- nationalism
- sociala rörelser
- civilsamhälle
- Ryssland
- nationalism, national identity, global governance, human rights, child rights, social movements, civil society, Russia
Status
Published
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 0801-7220