"Har Aftonbladets Martin Aagård rätt om Mona Sahlins uttalanden om Trollhättan måste hon avgå. Har han fel händer ingenting. På kultursidorna är man nämligen inte så noga, skriver Klas Gustavsson, doktor i sociologi, Lunds universitet.

Dagarna efter det fruktansvärda attentatet i Trollhättan skrev några namnkunniga antirasistiska profiler en debattartikel i Aftonbladet där de menade att det högerextrema våldet inte tas på allvar:

”Vi vill inte höra Mona Sahlin varna för jihadister i Rosengård som ’kanske’ kommer att använda morden i Trollhättan som en ursäkt för fler attentat.”

Mona Sahlin, regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, svarade snabbt i ett genmäle där hon bestred anklagelsen: ”Jag har aldrig sagt att nu är hotet islamister i Rosengård!”.

Så här blir det ju ofta i debatter. Ord står mot ord, tolkning mot tolkning. Det blir upp till läsaren att själv avgöra vem man kan lita på. Men spelar det egentligen någon roll den här gången? Tja, låt oss anta att debattörerna har rätt. Att Mona Sahlin inte vill tala om rasism, men om islamism.

Att Mona Sahlin inte uttrycker någon oro över det våld som riktats mot elever med utländskt utseende, utan i stället styr över samtalet till ett faktiskt ganska osannolikt scenario om förmodade hämndplaner från jihadistgrupper. Att hon bemöter frågor om Trollhättan med svar om påstådda terrorister i Malmöförorten Rosengård.

Om hon bagatelliserat rasistisk terror på det sättet, har hon gjort sig omöjlig för sitt uppdrag.

Jag har läst allt jag hittat om attentatet och där Mona Sahlin uttalar sig. Men det är bara i en artikel på Aftonbladets kultursida som jag återfunnit en beskrivning av vad hon skulle ha sagt som liknar den i debattartikeln.(...)"

Läs hela debattartikeln på dagensarena.se