Vietnamkriget tolkas på olika sätt inom olika grupper och det råder ingen enhetlig uppfattning om hur det bör kommas ihåg. I USA har ordet "Vietnam" blivit synonymt med kriget, vilket inspirerade till bokens titel "Vietnam, a War, Not a Country", som står i kontrast till det ofta repeterade uttrycket "Vietnam, a country, not a war" med ursprung i en slogan som började användas under proteströrelsen mot Vietnamkriget på 1960- och 1970-talen i USA.
I Demokratiska republiken Vietnam kallade en stor del av befolkningen istället kriget för det amerikanska kriget. Det ses som ett nationellt befrielsekrig och en fortsättning på en längre kamp mot utländsk dominans.
I boken konstateras att det råder en kamp om krigets minne, en kamp som fortsätter att utkämpas i de samhällen som drabbades av dess fasor.
Minnen och berättelser både förenar och splittrar
Forskarna jämför i boken tre olika grupper. Magnus Ring förklarar: "Vi skrev den för att jämföra hur de tre olika grupperna - vietnameser, exilvietnameser i USA och amerikaner i USA − minns Vietnamkriget i termer av "cultural trauma"."
Inom grupperna finns olika berättelser som inte bara ger gemenskap och mening, utan också kan leda till konflikter. Enligt Magnus Ring är resultatet intressant eftersom det visar på hur en och samma händelse kan tolkas på olika sätt i olika gruppers minnesarbete. "Det viktigaste är kanske hur gruppen av exilvietnameser fortfarande lever med sitt kollektiva trauma."
Förmågan att överföra trauma mellan generationer är enligt forskarna en nyckel till att förstå varför minnet av vissa händelser varar längre än andra. Hur länge såren från kriget varar i olika samhällen är fortfarande en öppen fråga.
