Professor emerita Malin Åkerström berättar:

År 1993 beslutade regeringen att den sociologiska kriminologin vid Lunds universitet skulle tilldelas särskilda medel, motsvarande kostnader för en professorstjänst. Medlen förlades vid Samhällsvetenskapliga fakulteten som gav Sociologiska institutionen uppdrag att förvalta dessa. Initialt användes pengarna till en assistenttjänst och till utgifter för att arrangera olika initiativ som skulle uppmuntra sociologisk kriminologisk forskning. Medlen omvandlades 1999 till en professorstjänst.

En intensiv seminarieverksamhet inleddes som karakteriserades av ett mångvetenskapligt engagemang. Forskare och forskargrupper från olika discipliner och fakulteter involverades. Förutom sociologer medverkade historiker, etnologer, jurister samt antropologer och forskare i socialt arbete. Detta innebar att många som tidigare inte hade betraktat sig som kriminologer kontinuerligt utbytte erfarenheter och samlades genom det kriminalvetenskapliga temat.

I förordet till antologin Kriminalitet, Kultur, Kontroll, som gavs ut 1996, förklarades avsikten med boken som sammanföll med syftet med vår miljö:

”Ambitionen med denna antologi är att presentera en kriminalvetenskap som är lite annorlunda än den som vanligen förekommer i den svenska traditionen. Sedan några år finns en miljö vid Lunds universitet som uppmuntrar till mångvetenskapligt utbyte i ämnet. Vi vill visa på några axplock från forskning som härrör från traditioner där man i bred mening undersöker olika kulturella teman.”

Forskarmiljön verkade för att uppmuntra perspektivrikedom och analytisk mångfald i kombination med noggranna och precisa empiriska undersökningar.

En relativt blygsam finansieringen underlättade förmågan att arrangera seminarieverksamhet med internationellt välkända forskare. Detta tillsammans med ett starkt engagemang genererade en identifiering med det kriminalvetenskapliga fältet bland forskare såväl inom som utom institutionen. Så kunde vi till exempel presentera forskare för anslagsgivare som därmed vidgade sin blick för ämnet samtidigt som dessa forskare kunde se det fruktbara i att knyta sina studier till nya begrepp och fält.

Vidare innebar medlen möjlighet till bildandet av nätverk som innefattade internationella kontakter men också relationer mellan forskare i Sverige.

Vi har etablerat en miljö som är livfull och engagerande; flera stora forskningsanslag har vunnits i stark konkurrens. Ämnen som korruption, ungdomsvård, brottsoffer, ungdomsbrottslighet, interaktion i domstolar, missbruk, polisers arbete och cyberkriminalitet är exempel på ämnen som avhandlats.

Metodmässigt har de flesta forskare och doktorander framförallt ägnat sig åt kvalitativ forskning. Miljön är numera erkänd som en av de bättre inom den sociologiska kriminologin i Norden och är respekterad av kvalitativt orienterade och etnografiska forskare i ämnet i USA och England.

Utbildningen vi ger är det treåriga Kandidatprogrammet i kriminologi (tillsammans med Rättssociologiska institutionen), det mest ansökta programmet i ämnet i Sverige, samt det internationella masterprogrammet Cultural Criminology. Vidare väljer många doktorander inom sin utbildning ämnen som tillför miljön en sociologisk kriminologi.