Strax före jul disputerade sociologen Marie Larsson med avhandlingen The work of contracepting: young people's experiences and practices with contraceptives in Sweden där hon visar vilket stort arbete det kan vara för unga människor att välja, prova och utvärdera preventivmedel. I intervjuer med unga personer kom det fram att arbetet inte bara involverar individen utan också andra, som vårdpersonal, familj och vänner. Partnern är särskilt viktig, framför allt i långvariga relationer och i synnerhet när graviditetsprevention är målet med preventivmedel. Det finns ett starkt jämlikhetsideal som är svårt att leva upp till när det inte finns så många vägar att gå. I det ingår också en moralisk dimension som säger att du ska använda preventivmedel som en god och ansvarsfull medborgare och människa.
Uppgiften ska delas, det vill man. Men hur?
– Det skapar frustration, ilska och osäkerhet. Det finns valmöjligheter för de som kan bli gravida men många är inte nöjda med sina erfarenheter och det rör upp känslorna som ibland riktas mot partnern. Att hantera känslorna är en stor del av preventivmedelsarbetet, berättar Marie Larsson.
Upplevelser av preventivmedel påverkar
Hon önskar att det fanns fler metoder för alla att välja mellan och säger att intervjupersonerna ibland upplevde att den allmänna bilden i vården och samhället är att det finns bra metoder, att de är säkra och har få bieffekter men att de själva upplevt det annorlunda.
– Yngre är mer ifrågasättande, ”varför ska jag stå ut?”. Det blir en clash mellan det officiella och det personliga.
Ibland är det en fråga om att väga för- och nackdelar, om det är värt att offra något för att kunna ha säkert sex med den personen. I det kom också frågan om kondomanvändning upp. Om mannen inte vill använda kondom så varför ska kvinnan ta hormoner och riskera att må dåligt?
– En av intervjupersonerna berättade att hon avbröt en relation när partnern inte ville använda kondom. Hon funderade på spiral men kom på att hon inte ville använda det för en person som inte är schyst.
Sätt att dela arbetet
Partnern involveras på olika sätt i olika parrelationer, ibland mer som stöd vid vårdbesök och som samtalspartner och ibland mer praktiskt för att exempelvis dela på kostnader. Marie Larsson berättar om en av de intervjuade som har delegerat till sin partner att hålla reda på kalendern, införskaffa, lära sig hanteringen och ge p-sprutan.
– Det var möjligt just för att det var en spruta, det hade inte fungerat med till exempel spiral.
Att dela på arbetet eller delegera det kan vara en fara i relationer där kontrollbeteende eller sexuellt våld förekommer. Erfarenhet av kontrollerande partners kan skada tilltron även i nya relationer och göra att man vill ta egna beslut och sköta sin preventivmedelsanvändning själv.
Måste lösas på samhällsnivå
I sexuella relationer där graviditet inte är en fråga kan arbetet ibland delas upp annorlunda och att få det jämlikt blir lättare. I homosexuella parrelationer kan ansvaret för att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar bäras av båda partners. En situation som kom upp i Marie Larssons intervjuer var ett homosexuellt par som gjorde testning för sjukdomar till en nästan romantisk grej:
– Det pratas sällan om det, att tillsammans testa sig och samtidigt visa att man är ett par. Det kan vara kopplat till intimitet och vara fint och gulligt.
Enligt Marie Larsson handlar idealet om delat ansvar och arbete om samma sak som idealet om att dela hushållsarbete generellt.
– De unga jag har intervjuat hade starka jämställdhetsideal. Uppgiften ska delas, det vill man. Men hur? Det är en situation som måste lösas på samhällsnivå. Vi måste pusha för fler och bättre preventivmedel.
