Fredagen den 28 november försvarade Isak Engdahl framgångsrikt sin avhandling i sociologi i Lux aula. Forskningen ger ett nytt perspektiv på samspelet mellan utvecklare och artificiell intelligens (AI). För att förstå samspelet mellan människa och maskin studerade han under fältarbete arbetet på plats på laboratorier, deltog i möten och intervjuade personalen.
Varför valde du att studera det här området?
– Min forskning drivs av behovet att analysera digital teknik och förstå hur den formar samhället. Avhandlingen är en del av projektet Show and Tell, som studerar visualiseringsteknik i olika miljöer.
Isak Engdahl fokuserade på datorseende, ett område där många teknologier har sitt ursprung.
– Det blev en ingång till att studera dagens AI genom det praktiska arbetet i laboratorierna där systemen skapas. För mig börjar förståelsen av systemens samhällspåverkan med att förstå hur de blir till.
Vad var det mest intressanta eller överraskande du upptäckte?
– En sak som sticker ut är att AI-system ofta beskrivs som "svarta lådor" eller ogenomskinliga. Det finns en verklig problematik, men mitt fältarbete förändrade hur jag ser på frågan. Jag såg forskare arbeta intensivt med att undersöka, tolka och förhandla med sina modeller, och ibland hitta nya sätt att förstå dem.
Precis som i andra vetenskapliga fält är ”total kunskap” sällan möjlig. Den praktiska frågan är hur forskare hanterar osäkerhet och sprider resultat.
– Begränsningarna i hur kunskap sprids är ett bra exempel. Artiklar och konferenser sprider vissa insikter, men bara i begränsad omfattning.
Mycket av det praktiska arbetet med modellutveckling stannar inom vissa grupper och sprids inte genom formella kanaler. Det väcker frågor om hur mycket av det vi kallar ”state of the art” som beror på kunskap som förblir lokal och ojämnt fördelad.
– Jag blev imponerad av den ingenjörskreativitet som finns i det dagliga laboratoriearbetet och av den enorma industriella mobiliseringen. Miljarder har investerats i finansiering och infrastruktur för att bygga upp AI. Det får mig att fundera på om strategierna som används för att ’skala upp’ AI kan användas för att hantera klimatförändringar.
Vad vill du utforska härnäst?
– Jag vill undersöka vad som händer nu när den första jakten på att skala upp AI-modeller börjar avta. Dessutom är jag intresserad av hur människor interagerar med AI, till exempel hur vi anpassar oss när vi använder generativa system och hur AI-assisterade upptäckter förändrar forskningen.
Isak Engdahls forskning visar att AI inte är magi utan resultatet av samarbete, förhandling och kreativitet. Genom att synliggöra de sociala och tekniska processerna bakom datorseende ger hans arbete en djupare förståelse av hur AI formar och formas av samhället.
Vad är datorseende?
Datorseende är en gren av AI som gör att datorer kan tolka och förstå bilder och video. Tekniken används bland annat till ansiktsigenkänning, självkörande bilar och medicinsk bildanalys.
Om avhandlingen
Isak Engdahl har skrivit avhandlingen Pixels and Weights: The Situated Work of Teaching Computers to See. Handledare var Alison Gerber och David Wästerfors.
Läs mer om avhandlingen i Lunds universitets forskningsportal