Om detta skriver lundasociologerna Axel Fredholm, Johan Sandberg och Olle Frödin i forskningsartikeln ”The Migration-Development Nexus Revisited: Immigrant Organizations and the Swedish Policy Framework for Development and Humanitarian Assistance” som har publicerats i tidskriften Forum for Development Studies.
Axel Fredholm är universitetslektor i sociologi, Olle Frödin är docent i sociologi och Johan Sandberg är docent i sociologi på Sociologiska institutionen vid Lunds universitet.
Artikeln belyser i vilken utsträckning svenska etniska organisationer, även kallade invandrarorganisationer, arbetar med bistånd och utveckling i sina hemländer och vad de fokuserar på. Därefter jämförs organisationernas prioriteringar med Sveriges målsättningar inom bistånd och utveckling för att identifiera områden där organisationerna skulle kunna bidra.
Så här genomfördes studien
Projektet inleddes med en inventering av svenska invandrarorganisationers aktiviteter och studier av organisationernas stöd åt migranter i integreringen på svensk arbetsmarknad. Därefter undersöktes hur och i vilken omfattning organisationerna arbetar med bistånd och utveckling i sina hemländer. Studien avgränsades till organisationer som får statligt stöd via Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Kvalitativa och kvantitativa data samlades in och sammanställdes i en databas som kartlägger olika typer aktiviteter.
I artikeln jämförs organisationernas prioriteringar med Sveriges regerings policyramverk för utveckling och humanitärt bistånd för att undersöka eventuella samarbetsmöjligheter inom det statligt finansierade biståndet. Sådana samarbeten förekommer ofta i andra länder och anses kunna bidra till ett mer effektivt utvecklingsarbete eftersom invandrare har kännedom om sina hemländer och de behov som finns där.
Resultaten indikerar att fler organisationer kan bidra mer i arbetet med internationell utveckling
Resultaten är intressanta eftersom tidigare forskning huvudsakligen har fokuserat på enstaka etniska grupper i Sverige. Denna studie är större och inkluderar nästan alla etniska organisationer som får bidrag från den svenska statliga förvaltningsmyndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). En viktig slutsats är att fler etniska organisationer än idag skulle kunna bidra mer till de policymål som Sverige har. I nuläget har de en marginaliserad position trots den officiella målsättningen att invandrare och deras organisationer ska spela en större roll i arbetet med internationell utveckling.
– Då flera andra europeiska länder arbetar aktivt med etniska organisationer på detta sätt är det förvånande att Sverige inte gör det. Här utgör dessa organisationer snarare ett kulturvärdes- och integrationselement som syftar till att bevara invandrares hemlandskulturer och bidra till integration inom ramen för det svenska civilsamhället. Deras roll som möjliga samarbetspartners inom bistånd och utveckling verkar inte ha realiserats i större omfattning, åtminstone inte bland de organisationer som vi undersökt, säger Axel Fredholm.
Projektets avslutades under våren 2022 och har hittills mynnat ut i tre publikationer*. Ytterligare en publikation är under granskning och förväntas komma ut inom kort.
Här kan du läsa artikeln:
Övriga två publikationer nämnda i ovan text*: