David Wästerfors har studerat hur människor med olika funktionsnedsättning gör när tillgängligheten brister. Hans studie visar hur människor direkt och indirekt lyckas dra nytta av andras handlingskraft, hur de når överenskommelser med viktiga aktörer och etablerar rutiner, och hur de observerar och härmar andra för att utröna de sätt som passar deras behov. De agerar även med ord och argumenterar mot lokala förevändningar för bristande tillgänglighet.
Studien visar att frustrationen är stor bland personer med funktionsnedsättning som blockeras, exkluderas eller försenas på grund av tillgänglighetsproblem, vilket kan motivera dem att engagera sig politiskt.
Stadsplanerare bör fortsätta ta bort trösklar och installera ramper, men om inte förekomsten av folkliga metoder mot otillgänglighet också beaktas, till exempel att ”haka i” eller dra nytta av andras agerande, missar vi nödvändigheten av att anställa personer som hjälper till på tågstationer, flygplatser, köpcentra, självskanningskassor och vid blockerade hissar eller krångliga webbplatser. Vi förstår inte heller det humanistiska värdet i LSS-reformen med personliga assistenter.
Studien ingår i FORTE-projektet "Tillgänglighetens motstånd" som genomförs med Kristofer Hansson och Hanna Egard vid Malmö universitet.
Läs David Wästerfors artikel "Required to be creative. Everyday ways for dealing with inaccessibility", publicerad i Disability & Society.
