Före 1980 var migration från Centralamerika till USA inte så vanligt förekommande. Tio år senare, 1990, hade den papperslösa befolkningen av centralamerikaner som bodde i USA ökat från uppskattningsvis 68 000 personer till 458 000. År 2018 var siffran 1,8 miljoner.*
Priscilla Solano och Douglas Masseys artikel, publicerad i "Journal on Migration and Human Security", undersöker: "ursprunget och utvecklingen av den humanitära kris som för närvarande utspelar sig i Mexikos "dödskorridor" (Corridor of Death), inom vilken ett stort antal dödsfall och försvinnanden har dokumenterats under de senaste åren."(reds översättning)
Kris av komplexa utmaningar
Solano och Massey använder sig av begreppet "komplex humanitär kris", en komplicerad kris som uppstår när flera utmaningar staplas ovanpå varandra. Författarna beskriver hur utflödet av migranter från Centralamerika förvandlades till en kris genom den kompromisslösa immigrations- och gränspolitik som antogs i både Mexiko och USA.
För att kartlägga utvecklingen av den så kallade "komplexa humanitära krisen" börjar författarna med att spåra ursprunget av centralamerikansk migration till den kalla kriget-politik som USA förde under 1980-talet.
Centralamerikansk migration har ytterligare komplicerats av gängvåld och klimatförändringar för att skapa en "komplex humanitär nödsituation.
Säkerhetiseringen av migrationen
Under det kalla kriget på 1980-talet sa USA:s president Ronald Reagan att gränskontrollerna var en fråga om "nationell säkerhet", och han varnade amerikaner för "en flodvåg av flyktingar".
Solano och Massey skriver:
– Att Reagans kopplade papperslös migration till nationell säkerhet var början på en bredare trend inom immigrationspolitiken känd som säkerhetiseringen av migration. (reds översättning)
Internationell migration har i allt högre grad "säkerhetiserats" och centralamerikansk migration har ytterligare komplicerats av gängvåld och klimatförändringar för att skapa en "komplex humanitär nödsituation".
Bättre förståelse för den praktiska verkligheten
Solano och Masseys artikel bygger vidare på årsrapporter från Mexikos "Nätverk för dokumentation av migranters försvarsorganisationer" (REDODEM Red de Documentación de las Organizaciones Defensoras de Migrantes) för att konstruera en statistisk profil av transitmigranter och de humanitära hot de står inför.
Med dessa rapporter kan författarna bättre förstå den komplexa humanitära krisens praktiska verklighet som papperslösa migranter står inför - både de som obehörigt korsar gränsen och de transitmigranter som rör sig mellan Mexikos och USA:s södra gränser.
Se bortom traditionell geografi
Artikeln avslutas med några förslag på policyrekommendationer som måste ses över. Regeringar behöver till exempel överväga utvidgad geografi bortom de traditionella gränserna.
Författarna bedömer också att den nuvarande flyktingskyddsregimen är dåligt anpassad till behoven och sårbarheterna hos dagens migranter. Fler rättsliga vägar bör övervägas i regionen, och regeringar bör i stället minska på säkerhetiseringen och kriminaliseringen av migration, vilket har gjort migration till en allt mer osäker och riskfylld aktivitet.
Slutligen identifierar artikeln behovet för humanitära organisationer och människorättsorganisationer att hitta nya sätt att arbeta tillsammans och parallellt med regeringar för att bättre möta behoven hos migranter under 2000-talet.
- Priscilla Solano är doktor i sociologi vid sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Priscilla Solanos personliga sida på Sociologiska institutionens webbplats.
- Douglas Massey är Henry G. Bryant Professor of Sociology and Public Affairs vid Princeton School of Public and International Affairs. Läs mer på Douglas Masseys personliga profil.
*Siffrorna som visas ovan (uppskattad papperslös befolkning) återfinns i artikeln: "Migration through the Corridor of Death: The Making of a Complex Humanitarian Crisis".
Läs artikeln, publicerad i Journal on Migration and Human Security, på journals.sagepub.com