Pandemin, klimatet och digitaliseringen: arbetslivets stora anpassningar just nu

Hur påverkar samspelet mellan innovation och arbetskvalité hållbart arbete?

I kapitlet "The dynamics and (job) qualities of sustainable work" argumenterar Susanne Boethius och Christopher Mathieu för att det ömsesidiga generativa samspelet mellan innovation och jobbkvalitet är centralt för utvecklingen av hållbart arbete. Det vill säga, mer innovation kommer att ge mer jobbkvalitet och tvärtom. I kapitlet presenteras resultat från kvantitativa och kvalitativa empiriska studier utförda i QuInnE-projektet (www.quinne.eu) och med hjälp av dessa studier klargörs sambandet mellan innovation och olika dimensioner av jobbkvalitet.

I kapitlet presenteras även två idealtyper.

Den första är “The virtuous spiral”, som bygger på medarbetarnas deltagande i innovationsaktiviteter och förbättringar av jobbkvaliteten i linje med agendan för hållbart arbete.

Den andra är “The vicious spiral”, som bygger på innovation som kommer uppifrån, tayloristiska arbetsprocesser, få följdinvesteringar i de anställdas kapacitet och innovationsdeltagande. Detta resulterar i låg och ofta sjunkande jobbkvalitet, vilket är kännetecknande för ohållbart arbete.

I kapitlet framgår hur hållbart (och ohållbart) arbete produceras genom olika processer, baserat på de sammanlänkade val gällande innovation och jobbkvalité som redan nu görs av företag och organisationer.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen ur ett europeiskt perspektiv

Arbetsmarknadsmodellerna varierar kraftigt mellan EU/EES-länderna. Den nordiska/svenska modellen som går ut på självreglering/partsreglering genom kollektivavtal står i skarp kontrast till den franska statsreglerade modellen där staten bestämmer hur mycket minimilönerna ska höjas vilket, i sin tur avgör utrymmet för löneökningar.

Till den svenska modellen hör att en stor andel löntagare är med i facket och det finns en hög facklig närvaro på arbetsplatserna. Den svenska modellen innebär att arbetsgivarnas organisationer och fackföreningarna gemensamt förhandlar om vad som gäller kring löner och villkor. Svensk självreglering är den mest långtgående bland de nordiska länderna, eftersom statliga ingripanden är mindre vanliga än i Danmark, Finland och Norge.

Anders Kjellbergs kapitel "The shifting role of European unions in the social dialog: Sweden in a comparative context" reflekterar över den svenska arbetsmarknadsmodellen ur ett europeiskt perspektiv genom att titta på variationer i facklig organisationsgrad, andelen anställda som omfattas av kollektivavtal och maktrelationerna i arbetslivet.

För EU:s medlemsländer spelar europeisk lagstiftning, arbetsrätt och andra politiska åtgärder en central och samordnande roll. Den nuvarande policyutvecklingen från EU-kommissionen om minimilöner illustrerar spänningarna mellan å ena sidan den nordiska modellen med kollektivavtal och en starkare roll från arbetsmarknadens parter och å andra sidan EU-förordningen som ger en starkare ställning till europeiska institutioner som Europeiska kommissionen och Europaparlamentet.

Den svenska fackliga organisationsgraden är fortfarande bland de högsta i världen men har minskat avsevärt under de senaste tjugo åren. Som ett litet starkt exportberoende land dominerat av stora transnationella koncerner är Sverige mycket utsatt för globaliseringen. Detta har förskjutit maktbalansen till fördel för transnationella företag och därigenom begränsat fackföreningarnas möjligheter för att uppnå utvecklande jobb och förbättrad arbetsmiljö.

* Allan Larsson är bland annat Sveriges tidigare finansminister och tidigare generaldirektör i Europeiska kommissionen med ansvar för arbetsmarknad och sociala frågor.